Länkar till historiska sidor se under länkar

 

Björknäskyrkans historia

Av Carl-Oscar Östling

 

Gårdsägaren byggde ett kapell

Under senare delen av 1800-talet började stockholmarna söka sig ut till landet för några sommarmånader. Särskilt stränderna lockade, bland annat utefter Skurusundet byggdes många sommarvillor. Bland dessa sommargäster fanns åtskilliga med kyrklig eller frikyrklig anknytning.

 

Stora Björknäs gård till exempel, som låg vid Ankdammen intill nuvarande Värmdöleden, ägdes av storbyggmästaren Carl Henrik Hallström, som var styrelseledamot i Lutherska missionsföreningen och understödjare av Elsa Borgs mission i Vita Bergen i Stockholm.

 

I början av 1900-talet ägdes Stora Björknäs av brukspatron A V Lundström, som haft ett sågverk i Gnarp i Hälsingland och som var ledamot av EFS styrelse. Han avstyckade mycket mark från sin egendom och fick se många nya sommargäster. Vid denna tid, under 1900-talets första år, växte också permanentbebyggelsen i Björknäs fram.

 

Bland alla nya invånare fanns flera av Lundströms trosfränder från Stockholm. För att ge dem tillgång till en kyrka på platsen lät han bygga Stora Björknäs kapell, enligt uppgift helt och hållet på egen bekostnad.

 

Kapellet byggdes 1907 och överlämnades året därefter till en missionsförening som bildades för att ta emot gåvan: Stora Björknäs missionsförening.

 

Blåbandsförenen 1916
Tidigt i kapellets historia användes det även av Blåbandsföreningen.   Bilden är från 1916.

 

Kapellet var närmast avsett för sommarbruk – den fasta befolkningen var inte stor. Byggnaden innehöll en enda stor sal samt ett litet kök på ena gaveln. En stor järnkamin var enda värmekällan, den förmådde inte värma upp den stora salen tillfredsställande när det blev aktuellt med verksamhet vintertid. Salen delades av 1924, så att ett mindre utrymme, Lilla salen, uppstod, vilket var lättare att värma upp.

 

Den nuvarande Björknäskyrkan innehåller det gamla missionshuset men är om- och tillbyggt i olika omgångar. Det nuvarande kyrktorget är nästan identiskt med den tidigare Lilla salen. Där köket ligger nu låg ett kök även i det ursprungliga huset – men naturligtvis av betydligt enklare slag. I det köket hölls för övrigt söndagsskola under de kalla krigsvintrarna på 1940-talet.

 

Huvudingången till kapellet låg mitt på den sydvästra långsidan. En skrubb finns där fortfarande, det är den tidigare förstugan. En dubbelsidig trappa ledde direkt från berghällen. På motsatta sidan finns också en skrubb, troligen fanns det en ingång även där.

 

Värmdövägen fanns inte i sin nuvarande sträckning när kapellet byggdes. Centralplan var en fårhage och Värmdövägen, som gick i den branta backen från flottbron över Skurusundet, passerade hagen.

 

En mindre ingång till kapellet fanns också genom köket.

 

Kapellet byggs om

År 1947 byggdes kapellet om och kallades i fortsättningen Björknäs missionskyrka. Till kyrksalen togs en ny ingång upp, nu på gaveln mot vägen. En lång och brant trappa ledde dit. Den gamla ingången stängdes igen. Den ”omvända” kyrksalen fick ett nytt utseende; den gamla upphöjda estraden med vitmålad balustrad och högt belägen predikstol revs och på motsatt gavelvägg byggdes en ny estrad med ett enkelt räcke och predikstol i mitten.

 

Några år senare drogs elvärme in i kyrkan. Även i Lilla salen revs estraden och predikstolen och salen anpassades anpassades för ungdomsverksamhet. På 1960-talet fick kyrkan vatten och avlopp och därmed också toalett och pentry.

 

Nuvarande kyrkan kom till

Den stora ombyggnaden till nuvarande utseende ägde rum i början av 1980-talet. Ingången på västra gaveln togs bort, den östra gaveln byggdes ut med nya ungdomslokaler, kök, toaletter med mera. Dessa lokaler förenades med den scoutstuga som uppförts 1973 strax intill. I den blev det, förutom samlingslokal för scouterna med flera, också expedition, arkiv och förråd.

 

I bottenplanet i scoutstugan hade det från början varit ett pingisrum men lokalen togs snart i bruk för andra ändamål, bland annat som vävstuga. Sedan slutet av 1990-talet finns där en mindre andrahandsaffär.

 

Den nuvarande huvudingången kom till vid ombyggnaden 1982. Samtidigt slogs den gulmålade panelen på. Ursprungligen hade kapellet också varit klädd med brädpanel, målad i en blekgul kulör, men i flera decennier var kyrkan reveterad.

 

Den stora ombyggnaden kostade drygt 1,5 miljoner kronor. Den bekostades till stor del med löftesteckning bland medlemmar och andra, men också med ett större bidrag från Immanuelskyrkans församling i Stockholm. Även statliga bidrag erhölls.

 

Församlingen och verksamheten

Stora Björknäs missionsförening hade bildats den 30 augusti 1908 och mottog då som nämnts det nästan nya kapellet som gåva. De huvudsakliga aktiviteterna de första åren var förlagda till somrarna, först på 1920-talet stabiliserades verksamheten. Föreningen anställde då en pastor på deltid och gudstjänster och söndagskola hölls även vintertid.

 

Den förste pastorn var metodistpastorn Axel Strandberg som hade sitt sommarställe vid Skurusundet. Han tjänade troget till 1940 och hans hustru följde honom lika troget vid orgeln.

 

Missionsföreningen blev missionsförsamling 1039 och anslöts året därpå till Svenska Missionsförbundet (SMF). Ett flertal missionspastorer var deltidsanställda under längre eller kortare tid, ända tills församlingen 1974 kunde anställa Torsten Rydberg på heltid. Halva hans tid skulle ägnas åt Nacka missionsförsamling och Saltsjöbadens frikyrkoförsamling och den andra halvan åt sjukhuskyrkan i Nacka.

 

Efter sjutton år pensionerades Torsten Rydberg och efterträddes av Astrid Hällgren, den första kvinnliga förkunnaren i församlingens historia. När hon 1999 flyttade till Luleå tillträdde Angelica Englund.

 

Ungdomsverksamhet

Redan från början hade missionsföreningen söndagskola. Det var en av de åretruntboende som drev den. På 1930-talet tillkom junior- och ungdomsföreningen och några år senare VP- och VF-föreningar, den tidens scoutrörelse inom SMF. Verksamheten var tidvis mycket livlig men var beroende av tillgången på ledare.

 

Det stora uppsvinget för ungdomsverksamheten kom efter det att den nya kyrkan tagits i bruk 1983. Inom församlingen fanns, förutom söndagskola, också scout, miniscout och seniorer, sammanlagt omkring 125 ungdomar i de olika grupperna. De nya lokalerna betydde mycket.

 

Samtidigt drev församlingen en intensiv kursverksamhet med handarbets- och vävkurser, gitarrspelningskurs, släktforskningskurs med mera. En sångkör med ett femtontal deltagare och en blåsorkester förgyllde ofta gudstjänsterna.